Shiba – Information om rasen

I sitt hemland Japan avlades shiba ursprungligen fram som jakthund och prisas i dag för att vara en del av Japans historia. Shiban är en smart, självständig och snabb hund och jämförs ibland med en katt, på grund av sin självsäkra "du-behöver-mig-mer-än-jag-behöver-dig"-personlighet. Men med tidig träning och socialisering kan en shiba bli en otroligt lojal familjemedlem.

Officiellt namn: Shiba

Andra namn: Shiba

Ursprung: Japan

Svartvitt porträtt av en shibavalp som står
Tendens att dregla

Mycket låg

Varmt väder Hög
Behov av pälsvård Kallt väder Mycket hög
Fällningsnivå Hög Passar i lägenhet Mycket hög
Tendens att skälla Mycket låg Kan vara ensam* Medelstort
Energinivå* Låg
Passar familjer* Medelstort
Passar med andra sällskapsdjur

* Vi avråder från att lämna sällskapsdjur ensamma under längre perioder. Sällskap kan förhindra känslomässig stress och destruktivt beteende. Rådfråga veterinär för rekommendationer.

Alla sällskapsdjur är olika, även inom samma ras. Det här är en kort sammanfattning av rasens egenskaper som ska användas som en vägledning.

För att du ska få en glad, frisk och väluppfostrad familjemedlem rekommenderar vi att du tränar och socialiserar ditt sällskapsdjur samt uppfyller dess grundläggande behov (inklusive sociala och beteendemässiga behov).

Sällskapsdjur ska aldrig lämnas utan uppsikt tillsammans med barn.

Kontakta uppfödare eller veterinär för ytterligare råd.

Alla sällskapsdjur är sociala och föredrar sällskap. De kan dock lära sig att hantera ensamhet om du börjar vid tidig ålder. Rådfråga veterinär eller tränare för att få hjälp med detta.

Illustration av en shiba som står
Hane
36 - 41 cm Höjd
10.5 - 11.5 kg Vikt
Hona
33 - 38 cm Höjd
7.5 - 8.5 kg Vikt

Nyfödd Födsel till två månader
Valpålder 2 till 12 månader
Vuxen ålder 12 månader till 7 år
Mogen ålder 7 till 10 år
Äldre 10 till 20 år

Inline Image 15
En närbild av en shiba som tittar åt sidan med tungan ute

1/7

Lär känna shiba

Allt du behöver veta om rasen

Shiban har bara funnits i västvärlden sedan mitten av förra seklet, men har snabbt blivit en populär sällskapshund. Shiban påminner något om en räv tack vare sin smidiga gångstil, triangelformade och spetsiga öron samt ivriga vaksamhet. Med sin stadiga, lugna blick utstrålar den starkt självförtroende.

Från början användes shiban för att driva på vilt bland bergen i sitt hemland Japan. Shiban är en småvuxen, välproportionerad ras som trivs i skog och mark, men samtidigt njuter av att ta det lugnt hemma. Hunden behöver komma ut och röra på sig en hel del och på grund av shibans starka jaktinstinkt bör den hållas kopplad. Den här hunden är en riktig liten Houdini och kan hitta sätt att smita ut i nästan alla lägen – och när de väl har lyckats pilar de snabbt i väg!

Shiban uttrycker sin personlighet genom en mängd olika beteenden. Till exempel genom sitt spännande, men inte alltid så vackra, läte som kan påminna lite om joddling. Kort och gott: med en shiba i hemmet har du sällan tråkigt.

Eftersom de är viljestarka och smarta är det mycket viktigt att inleda träning och socialisering tidigt för att din självsäkra shiba ska bli en väluppfostrad hund. Shiban har ett starkt revirtänkande och anser snabbt att saker och människor tillhör dem. Det är viktigt att de lär sig att dela med sig från mycket tidig ålder. Med rätt träning blir shiban en ytterst hängiven familjemedlem som skyddar sina människor.

En shibavalp med framtassarna på en trädgren

2/7

Två fakta om shiba

1. Knappast en comeback

Shiban fick inte sitt officiella namn förrän på 1920-talet och är fortfarande en relativt ny ras i västvärlden, men det är en ras med lång historia. Faktum är att rasen har funnits i mer än nio tusen år. Avbildningar av shibaliknande hundar har till och med hittats på primitiva japanska teckningar som daterats till 300-talet f.Kr.

2. Räddad från utrotning

Ursprungligen fanns det tre typer av shiba i Japan: san-in, mino och shinso. Men under andra världskrigets våldsamheter och ett efterföljande utbrott av valpsjuka dog så många hundar att de tre stammarna inte längre kunde överleva i sin rena form. Tack vare stora ansträngningar lyckades man ändå rädda shiban som ras genom att avla samman de tre shibatyperna. Resultatet är dagens shiba.

3/7

Rasens historia

DNA-tester bekräftar att shiban har funnits i Japan så tidigt som 7000 f.Kr. och därmed är rasen den äldsta av landets sex inhemska spetsraser. Från början användes shiban för att driva på vilt och vissa tror att namnet "shiba" härstammar från det japanska ordet för snårskog och därmed refererar till hundens jaktmiljö. En annan teori är att namnet shiba refererar till likheten mellan rasens päls och färgerna på snårskogens blad. En tredje tanke är att "shiba" en gång hade betydelsen "liten" på en forntida dialekt som inte talas längre. "Inu" som ibland läggs till i rasnamnet efter shiba är helt enkelt det japanska ordet för hund. Hur som helst blev namnet inte officiellt i Japan förrän på 1920-talet.

Tack vare ivrigt påhejande av rasentusiaster och NIPPO, föreningen för bevarande av japanska hundraser, utnämndes shiban som ett japanskt nationalmonument år 1937. I mitten av nittonhundratalet började andra raser importeras till Japan och nykomlingarna korsades med inhemska raser som shiban, vilket ledde till utarmning av rasen.

Efter första världskrigets våldsamheter, och ett senare utbrott av valpsjuka, riskerade rasen att dö ut helt. Kort därefter etablerades program för att korsa kvarvarande shibahundar med varandra och det resulterade i den hund vi ser i dag.

Den första shiban i USA togs med hem av en amerikansk militärfamilj 1954. Men det skulle dröja ända till år 1979 innan den första amerikanskfödda kullen och rasen räknas som etablerad i landet. Shiban fick sitt fullständiga erkännande av AKC och UKC år 1992. I samband med detta försvann ordet "inu" från rasnamnet och det officiella namnet blev bara shiba.

Svartvitt porträtt av en shiba som står

4/7

Utseende

Fysiska egenskaper hos shiba

1. Täckhår

Huvud och kropp är täckta av grovt, rakt täckhår i färgerna röd, svart och brun eller röd sesam

2. Underpäls

Mjuk, cremefärgad underpäls – "urajiro" – på sidorna av nospartiet, kinderna, öronens insida och större delen av undersidan

3. Ansikte

Bred, lätt fårad panna, runda kinder, djupt liggande, lätt uppåtriktade ögon, svart nos

4. Öron

Triangelformade, upprättstående öron som är en aning framåtlutade

5. Svans

Högt ansatt, lätt ringlad, kraftig svans

En närbild av en shiba som tittar in i kameran

5/7

Saker att vara uppmärksam på

Här är några intressanta fakta om shiban, allt ifrån rasens utmärkande egenskaper till en allmän översikt över hälsan

Det är inte bara människor som kan drabbas av allergier

Shiban kan ha allergier inom någon eller några av följande tre huvudkategorier: foder-, kontakt- och inhalationsallergier. Var uppmärksam på tecken. Vanliga symtom kan vara klåda, rodnad och/eller håravfall. Om du upptäcker något av de här symtomen bör du uppsöka veterinär så snart som möjligt så att din hund kan få lämplig behandling.

Kontakta kvalificerade uppfödare för hundar med hälsosamma höfter

Det är inte ovanligt att shiban utvecklar höftledsdysplasi, en ärftlig skelettrubbning som orsakar betydande smärta och/eller hälta i bakbenen. Eftersom höftledsdysplasi är en genetisk åkomma är det viktigt att hitta en välrenommerad uppfödare som kan visa upp godkända hälsocertifikat för din valps föräldrar. Höfterna undersöks fysiskt vid shibans vanliga hälsokontroller hos veterinären och efter en definitiv diagnos med ultraljud eller röntgen kan veterinären rekommendera lämpliga åtgärder.

Mindre hundar kan få knäskålsbesvär

Patellaluxation är en tillstånd där knäskålen (patella på latin) glider ur och i led. Det är en vanlig orsak till obehag och hälta, särskilt hos småvuxna hundar. Håll utkik efter "hoppsasteg", en rörelse där din shiba håller upp det drabbade benet under flera steg och ibland skakar ut det innan hunden börjar gå på benet igen. Veterinären kan diagnostisera patellaluxation och rekommendera den bästa behandlingen för att hålla din shiba i bra form.

Skräddarsydd näring för individuella näringsbehov

Valp
Vuxen
Äldre
  • Det är mycket att ta hänsyn när du väljer foder till en shiba: hundens ålder, livsstil, aktivitetsnivå, fysiologiska tillstånd och känsligheter. Fodret ger energi som täcker hundens vitala funktioner. En komplett näringssammansättning bör innehålla en balanserad mängd näringsämnen för att undvika brister eller överskott i kosten, eftersom båda delarna kan ha negativa effekter på hunden.
  • Rent och färskt vatten ska alltid finnas tillgängligt. Ta med vatten om det är varmt ute, särskilt vid motionsaktiviteter, så att hunden kan stanna och dricka vatten ofta.
  • Följande rekommendationer gäller hälsosamma sällskapsdjur. Om din hund har problem med hälsan bör du rådfråga en veterinär som kan rekommendera ett särskilt veterinärfoder.
  • Shibavalpens behov av energi, protein, mineraler och vitaminer är mycket större än den vuxna hundens behov. Den behöver energi och näringsämnen för att behålla sin kropp, men också för att kunna växa och bygga upp kroppen. Shibavalpens immunförsvar utvecklas gradvis tills hunden är 10 månader gammal. En sammansättning av antioxidanter med bland annat vitamin E kan bidra till att stödja hundens naturliga försvar under denna tid som är så full av förändringar, upptäckter och nya möten. Shibavalpens matsmältningsfunktioner skiljer sig också från den vuxna hundens. Eftersom matsmältningssystemet inte har mognat ännu är det viktigt att ge den mycket lättsmälta proteiner som kan användas effektivt. Prebiotika, t.ex. frukto-oligosackarider, stödjer mag- och tarmhälsan genom att hjälpa till att balansera tarmfloran och förbättra avföringskvaliteten.
  • På samma sätt är valpens tänder, som börjar med mjölktänderna och följs av de permanenta tänderna, en viktig faktor att ta hänsyn till vid val av storlek, form och hårdhet på torrfodret. För att bibehålla en hälsosam hud och päls hos shiban krävs näringsämnen som omega-3-fettsyror (EPA-DHA) och boragoolja. Under den här intensiva tillväxtfasen är även energibehovet högt, så fodret måste ha ett högt energiinnehåll (uttryckt i kcal/100 g foder), medan koncentrationen av alla andra näringsämnen också ska vara högre än normalt i ett foder som har utformats särskilt för tillväxt. Vi rekommenderar att den dagliga mängden delas upp på tre måltider tills hunden är sex månader, då du kan övergå till två måltider om dagen.
  • Under hela hundens liv är det viktigt att undvika att ge den livsmedel avsedda för människor eller godis med högt fettinnehåll. Belöna i stället hunden med torrfoder som tas från dess dagliga foderranson och var noga med att följa riktlinjerna för utfodring som finns på förpackningen, för att förhindra att hunden går upp för mycket i vikt.
  • Några av de viktigaste näringsmålen för en vuxen shiba är:
  • Hjälpa till att bevara hudens och pälsens hälsa och skönhet med tillskott av essentiella fettsyror (särskilt EPA-DHA), essentiella aminosyror och B-vitaminer.
  • Stödja mag- och tarmhälsan med lättsmälta proteiner och frukto-oligosackarider som bidrar till att balansera tarmfloran och förbättra avföringskvaliteten.
  • Bibehålla idealvikten med hjälp av lättsmälta ingredienser och en rimlig nivå på fettinnehållet. Övervikt kan påverka shibans hälsa negativt. En lämpligt balanserad kost kan bidra till att upprätthålla hälsa.
  • I vuxen ålder kan små hundraser får problem med mun- och tandhälsan, oftast på grund av plack och tandsten. Shibas tänder och käkar behöver skydd. En sammansättning som innehåller kalciumkelatorer kan bidra till att minska tandstensbildningen och därmed bidrar till den dagliga munhygienen. Småvuxna hundraser är ofta lite kinkiga med maten. En anpassad sammansättning och smakämnen, samt torrfoder med rätt storlek och konsistens kan hjälpa till att stimulera hundens aptit. Småvuxna hundar kan ha känsliga urinvägar, så ett foder som stödjer urinvägshälsan rekommenderas.
  • För shiba kan lättsmälta proteiner, lämpligt fiberinnehåll och högkvalitativa kolhydratkällor bidra till att minska avföringens lukt och mängd. Ett foder med anpassat kaloriinnehåll och L-karnitin kan stödja fettmetabolismen och bidra till att bibebehålla hundens idealvikt. Kastrering kan vara en riskfaktor för övervikt.
  • Efter 8 års ålder kan du börja se de första tecknen på åldrande hos shiban. Ett foder berikat med antioxidanter hjälper hunden att behålla sin vitalitet, och ett anpassat fosforinnehåll bidrar till att stödja njurarnas funktion. Åldrandet innebär också en förändrad matsmältningsförmåga och särskilda näringsbehov. Foder för en äldre shiba bör därför ha följande egenskaper:
  • Högre innehåll av vitamin C och E. De här näringsämnena är antioxidanter som hjälper till att skydda kroppens celler mot skadliga effekter av oxidativ stress i samband med åldrandet.
  • Protein av hög kvalitet. Till skillnad mot vad många tror ger ett lägre proteininnehåll i fodret små fördelar när det gäller att förhindra njurproblem. Dessutom kan äldre hundar utnyttja proteinet i fodret på ett mindre effektivt sätt än yngre hundar. En minskad fosforhalt kan hjälpa till att bromsa den gradvisa försämringen av njurarnas funktion.
  • En högre andel av spårämnena järn, koppar, zink och mangan för att behålla huden och pälsen i gott skick.
  • En större mängd fleromättade fettsyror (omega 3- och omega 6-fettsyror) bidrar till att bibehålla pälsens kvalitet.
  • Vid högre ålder drabbas hundar oftare av tandproblem. Torrfodrets form, storlek och konsistens måste anpassas till hundens käke för att den ska fortsätta få i sig tillräckligt mycket.
Två shibahundar sitter på en trappa framför en blå dörr

6/7

Ta hand om din shiba

Pälsvård, träning och motionstips

Inline Image 6

Shiban är naturligt aktiv och mycket lekfull, så de behöver en hel del regelbunden aktivitet. Ta med din shiba ut på en ordentlig promenad eller joggingtur (alltid kopplad) eller låt hunden springa fritt i en säker inhägnad varje dag. Shiban trivs i alla möjliga miljöer utomhus och passar lika bra i skogen som i stan, så länge den får vara med sina människor. Och ju mer aktivitet hunden får, desto mer avslappnat och väluppfostrat beter den sig hemma.

Inline Image 7

Den otroligt vackra korthåriga pälsen, särskilt vinterpälsen, har sitt pris och du bör överväga att skaffa en riktigt bra dammsugare. För shiban fäller året om.

Under större delen av året är fällningen måttlig och då räcker det ofta med regelbunden borstning för att avlägsna överflödigt hår. Rasstandarden för shiba förbjuder trimning av pälsen. Men två gånger om året fäller shiban sin säsongspäls.

Precis som många andra hundar är shiban inte särskilt förtjust i kloklippning. Och om det är någon del av hundens skötsel som du kan behöva hjälp med kan det faktiskt vara just klorna. En strategi för att göra processen så smidig som möjligt är att börja träna hunden genom att hantera tassarna redan från mycket tidig ålder. På så sätt blir de vana vid att du och andra hanterar dem!

Var noga med shibans tandhygien. Ge den gärna ett anpassat torrfoder som uppmuntrar till tuggning och borsta hundens tänder hemma.

Inline Image 11

Det kan inte sägas tydligt nog: när det gäller träning är det bättre ju tidigare den börjar.

Shiban är en mycket intelligent hund som vet vad den vill och inte vill. Den tenderar att vara avigt inställd till främlingar och därför är det viktigt att så tidigt som möjligt börja med belönings- och leksaksbaserad träning och socialisering.

En viktig sak att komma ihåg: När din shiba inte är kopplad kan den få för sig att springa väg. Se till att hålla shiban kopplad eller i en säker inhägnad när den inte är inomhus.

Med tidig träning och socialisering blir shiban en fantastiskt tillgiven familjemedlem, så det hårda arbetet lönar sig definitivt!

7/7

Allt om shiba

Eftersom shiban är en självständig, smart och viljestark hund är den inte den enklaste rasen att träna. Men om du inleder träning och socialisering tidigt kan shiban bli en helt fantastisk och lojal familjemedlem. Belöningsbaserad träning rekommenderas för den här rasen.

Eftersom shiban inte har något särskilt stort behov av mänsklig uppmärksamhet klarar den sig ofta bra ensam hemma. Men det är viktigt att se till att hunden inte är ensam för mycket och att den får ordentligt med motion dagligen för att väga upp för ensamtiden. Om din shiba inte får tillräckligt med motion och lämnas ensam hemma kan tristessen leda till att hunden börjar tugga på saker i hemmet.

Källor

1 – Veterinary Centers of America https://vcahospitals.com/

2 – Royal Canin Hundencyklopedi, utgåva 2010 och 2020

3 – Banfield Pet Hospital https://www.banfield.com/

4 – Royal Canin BHN Produktbok

5 – American Kennel Club https://www.akc.org/